dela med sig af de stora guldskatter, som under tidernas lopp samlat sig hos de romerska kejsarne och i deras länder. Då kejsarne i Konstantinopel vid denna tid ej kunde på annat sätt skydda det östromerska riket för de vid Donau boende goternas härjningar, blefvo de tvungna att till dem betala årliga »subsidier» i guld.[1]
Med tillhjälp af fynden på Europas fastland kunna vi lätt följa de vägar, på hvilka en del af detta bysantinska guld vandrade till de med goterna mycket nära besläktade folken vid Östersjön. Man har också här i Sverige, i synnerhet på Öland och Gottland, funnit många guldmynt från denna tid, hvilka bära just de östromerska kejsares namn, som betalade subsidierna till goterna. Ett sådant mynt kallades af romarne »solidus».
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 632 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 39. Guldmynt med ögla, sedt från två sidor. Lundby i Kullerstads socken. 1⁄1 |
Några i Konstantinopel präglade solidi äro visserligen, såvidt man vet, ej funna i Östergötland. Men en samtida »barbarisk» efterbildning efter ett sådant mynt (fig. 39) hittades på hösten 1886 »vid omplockning af ett potatisland å en högländ kulle» vid Lundby i Kullerstads socken, Memmings härad (Statens Historiska Museum, n:r 7903). Det är icke ett falskmynt i modern mening, emedan halt och vikt (4,72 gr.) äro riktiga; utan det är ett, troligen af någon germansk stam efter romersk förebild prägladt mynt. Kejsarens bild på åtsidan är jämförelsevis väl utförd. Hjälmens form, med sitt utskjutande parti framtill, sin hjälmkam och dennas nedhängande förlängning, samt det på högra axeln hvilande spjutets ställning påminna mycket om det man ser på romerska mynt från det 4:e århundradet.[2] Det vid Lundby anträffade myntet är försedt med en ögla af guld och har, såsom nötningen visar, ganska länge burits som prydnad.
Många sådana mynt- eller medaljliknande hängprydnader af guld — ursprungligen uppkomna genom efterbildning efter
