silfver (fig. 63), en benkam (fig. 54), glashornet (fig. 52) och mynningsbeslaget af brons till ett vanligt dryckeshorn (fig. 55). Grafven förskrifver sig från det tredje århundradet efter Kristi födelse. Fyndet förvaras i Statens Historiska Museum (n:r 8656).[1]
På ett till Sturefors hörande stycke jord, som lagts till Grebo kyrkogård i Bankekinds härad, gjordes i september 1885 ett märkligt fynd, som Sturefors dåvarande ägare, grefve Thure Bielke, med den frikostighet, hvarpå han redan förut gifvit så många prof, skänkte till Statens Historiska Museum (n:r 7788). På en plats, där icke någon grafhög lär hafva varit synlig, träffades i ett gruslager, knappt 2 fot djupt och under stenar, ett af »svart jord» omgifvet, nu mycket skadadt bronskärl, som antagligen haft form af en kittel; öfver kärlet låg en på undersidan flat, på öfversidan kullrig sten. Enligt hittarens uppgift skola »hål efter tio andra urnor» varit synliga. Öfverst i bronskärlet låg en sköldbuckla af brons, »omvänd», såsom lock; den har varit af ungefär samma form som fig. 61; kärlet, som haft en i två öron (det ena afbildadt fig. 67) rörlig grepe, innehöll dessutom brända ben samt ändstycket af bronshandtaget till skölden (likt fig. 62), bronsbeslag till sköldkanten (en bit afbildad fig. 69), ett i flera stycken brutet tveeggadt järnsvärd (fig. 64), bronsbeslag till svärdslidan och andra bronsfragment (fig. 65, 70 och 71), tre mer eller mindre skadade spjutspetsar af järn, två järnsporrar (fig. 68), en järnknif (fig. 73), en bronssölja med vidsittande rembeslag (fig. 66), ett ändbeslag af brons till en rem (fig. 72), en hopklämd och förböjd fingerring(?) af guld, konvex på utsidan och konkav på insidan, bitar af ett lerkärl m. m.
I Ödeshögs socken, Lysings härad, har man »i jorden» — närmare är ej kändt — funnit det tveeggade, sammanböjda svärd och de två spjutspetsar, alla af järn, som äro afbildade fig. 74—76. Svärdet är i hög grad märkligt genom den stämpel, som är inslagen på klingan, omedelbart nedanför fästet, och hvari tydligt läses det med romerska bokstäfver skrifna namnet MARCIM. Något annat svärd med stämpel från den äldre järnåldern är ej kändt i Sverige, men i Norge och Danmark äro några få sådana svärd funna.[2]
- ↑ Detta intressanta fynd är närmare beskrifvet af professor Hj. Stolpe i Månadsbladet, 1897, sid. 82—88.
- ↑ Svenska Fornminnesföreningens tidskrift, 5:e bandet, sid. 42.
