finnas på platsen. För ej länge sedan syntes dock här en mängd låga kullar samt runda stensättningar och ett par bautastenar.[1]
I 24 grafvar voro de brända benen nedlagda i ett lerkärl eller lågo åtminstone tillsammans med lerkärlsbitar. I 18 grafvar hade de brända benen legat i träkärl, hvilka visserligen nu voro förmultnade, men hvilkas tillvaro tydligt ådagalades af den harts, hvarmed kärlet en gång varit tätadt för att kunna innehålla flytande ämnen. Fig. 77 visar en sådan hartstätning och fig. 78 en rekonstruktion af den träask, som sålunda tätats. I 4 grafvar synas benen ha lagts i ett lerkärl och detta sedan blifvit ställdt i en träask eller en sådan blifvit stjälpt öfver benen. I en graf inneslötos de brända benen i en af 7 små hällar bildad stenkista; sådana hällar omgåfvo äfven mer eller mindre fullständigt lerkärlen och hartstätningarna i ett par grafvar. Slutligen hade i 44 fall de brända benen helt enkelt nedlagts i en grop, vanligen tillsammans med kolen från bålet; de lågo då stundom på en liten stenhäll eller täcktes af en sådan. Upptill, på gränsen till matjorden, var en sådan »brandgrop» ibland också täckt af ett litet stenrös.
I de grafvar, som inneslutit obrända lik, ligga skeletten vanligen rakt utsträckta på rygg, med hufvudet i norr eller nordost, och på ett djup af omkring en meter. Stundom äro de omgifna med en ram af stora klumpstenar (fig. 79) samt mer eller mindre täckta af stenar. Några skelett hafva stenar endast vid hufvudet eller fötterna eller på båda ställena; en del sakna hvarje spår af stenskydd.
Några grafvar af detta slag äro dock afvikande. I tre fall lågo skeletten på sida med knäna uppdragna mot mot bålen; i ett af dessa fall låg under det sålunda anträffade skelettet ett annat utsträckt på vanligt sätt. I en graf låg skelettet med hufvudet mot söder. Flera skelett, särskildt af barn, hafva anträffats på ringa djup, högst en half meter.
De vid Alvastra funna skeletten äro i antropologiskt afseende af stor vikt, emedan väl bibehållna skelett från den äldre järnåldern förut endast i ringa antal påträffats här i Sverige. Af alldeles särskildt intresse är, att tre vid Alvastra år 1900 uppgräfda hufvudskålar varit trepanerade, det vill säga man har genom en
- ↑ Enligt en berättelse för 1873 till Vitterhetsakademien af akademiens stipendiat C. F. Nordenskjöld. Månadsbladet, 1900, sid. 118.
