Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/691

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
313
ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN.

Östersjön var en med sött vatten fylld insjö.[1] Andra i södra Skandinavien gjorda fynd synas tala för dessa antydningars riktighet.

Skulle detta bekräfta sig, då hafva mer än tiotusen år förflutit, sedan människofot första gången trampade Östergötlands jord.




Under tryckningen af denna afhandling ha ytterligare tvenne graffält från Östergötlands äldre järnålder upptäckts af amanuensen Arne. Det ena ligger på Halleby ägor i Skärkinds socken, omkring 1 km. norr om gården strax till vänster om järnvägen, och sträcker sig in på Ekebergs ägor i Gistads socken. På en tallbevuxen grusås ha vid grustäkt anträffats åtskilliga lerurnor med brända ben samt brandgropar under flat mark. Flera urnor innehöllo bikärl. Här och där syntes små resta stenar och låga öfvervuxna stenrösen af några meters genomskärning. Graffältet förskrifver sig sannolikt från det 1:a århundradet före Kr. föd.

Vid förra grenadjärtorpet för Svembs Skräddaregård i Ödeshögs s:n bredvid Erikstorp har ett annat graffält upptäckts, som sannolikt är af stor utsträckning. Vid grundgräfning för nytt bostadshus ha på 1—1,2 meters djup anträffats 5 skelett liggande med hufvudena mot norr eller nordost. Vid det c:a 12 km. längre mot nordost liggande missionshuset ha vid grustäkt åtskilliga skelett blottats och förstörts. Ofvan jord finnes intet, som antyder skelettens förekomst. Grafvarna härröra tydligen från de första århundradena efter Kr. föd.



  1. H. Munthe, Om fyndet af ett benredskap i Ancyluslera nära Norsholm i Östergötland, i Öfversigt af Kungl. Vetenskaps- Akademiens förhandlingar, 1895, sid. 151 följ. — jfr R. Sernander, i Geologiska Föreningens förhandl., n:o 232.
21