Ett i Sverige funnet fornitaliskt bronskärl.
Bidrag till vår kunskap om handelsförbindelserna mellan Skandinavien och länderna söder härom före vår tideräknings början.
Af
Oscar Montelius.
I Norden, — då jag med Norden eller det nordiska området
menar de tre skandinaviska länderna jemte norra Tyskland, —
äro många fornitaliska bronsarbeten funna, hvilka höra till tider
långt äldre än den, då en romersk legion för första gången
inträngde i Germanien.
Jemföra vi dessa bronser med den stora massan af de här i Norden funna arbeten, som förskrifva sig från samma tid, märka vi en stor skilnad, hvilken får sin naturliga förklaring däraf, att de senare äro inhemska och de förra främmande. De inhemska bronserna äro gjorda i ett stycke och gjutna; deras sirater äro vanligen gjutna på samma gång som föremålet sjelft eller punsade, ej drifna. De främmmande bestå ej sällan af två eller flera stycken, som äro hamrade och vanligen genom nitar förenade med hvarandra; siraterna äro ofta drifna. Både föremålens och ornamentens form äro dessutom alldeles olika.
Att dessa främmande bronser, åtminstone till en stor del, härstamma från Italien, framgår däraf, att de, såsom vi af det följande närmare få se, både i form, teknik och ornering fullkomligt öfverensstämma med dem, som talrikt förekomma i norra och mellersta Italien.
En af de märkligaste bland dessa italienska bronser är det stora, präktiga och ovanligt väl bevarade kärl, som år 1886 upptogs under torfskärning i den numera torrlagda Bjersjöholms sjö invid
