Sida:Svenska scenen 01-1918.pdf/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

SVENSKA SCENEN

skådespelarens temperament på långt när och både den tindrande espriten och den komiska brion uteblefvo t. ex. i ett sådant glansnummer som den med duellen kombinerade balladen i första akten.“ (S. S—n [Sven Söderman] i St. D.).

IVAN HEDQVIST SOM CYRANO DE BERGERAC
Karrrikatyr för Sv. Scenen af Arvid Fougstedt.
(bilden kan inte visas av upphovsrättsskäl)

“Ivan Hedqvists Cyrano är ett duktigt stycke arbete af en begåfvad aktör. Men skådespelarens sceniska skolning och personlighet räcka inte till att skapa en fullgången Cyrano. Mycket finns där — som själfva den yttre apparitionen, kraften, det genomträngande i stämman — men mycket saknas: det öfverdådiga, det glänsande, diktionens kultur och den lyriska flykten och farten hos gascognarpoeten.“ (Daniel Fallström i St.-t.).

“Den tredje af de svenska Cyrano, Ivan Hedqvist, är den som har det varmaste sinnet för det rent mänskliga i rollen. Han briljerar mindre än någon annan: det är i början, då rollens virtuosmässighet är starkast framträdande, en viss tyngd öfver talets flöde, en brist på ögonblickligt smattrande slagfärdighet. Hvarje detalj af ordduellerna sticker och slår, allting belyses men icke ögonblickligt, icke elegant öfverhalkande; denne Cyrano är en något germaniserad gascognare. Man tror på hans förmåga att hålla hundratals motståndare stången — bara han kan hindra dem att anfalla på en gång.

Däremot är man fullt säker på en sak: hjältens poetiska kraft. Hedqvist ger föreställningen om en fantasimänniska berusad af sina egna ord; det behöfs blott den minsta gnista och den retoriska poesien slår ut i full flamma; hvarje fras föder af sig en ny, full af kvickhet eller stämning, eller båda på en gång. Det är egentligen det viktigaste af allt. Ty därmed bortfaller något, icke allt, af orimligheten i hjältens förnedring som sufflör åt en snäll nolla. Cyrano får luft åt en dubbel lidelse: lidelsen för Roxane och lidelsen att dikta då han ger Christian alla de glänsande och gnistrande kärleksfraserna.“ (A. B—s [August Brunius] i Sv. D.)

Stina Hedbergs Roxane senteras däremot inte vidare af kritiken. Det vill säga omdömena divergera betydligt. Ernst Didring skrifver, att “af den distinkta öfverlägsna och raljanta preciösen fick man en mycket blek bild“, medan Bo Bergman anser, att hennes Roxane “tog sig bäst ut i det preciösa koketteriet, i den lätta och lekfulla tonen“. För René blef det “nästan retsamt“ att se Valborg Hansons efterföljarinna, som enligt hennes mening “ingenting har af precieuse“. August Brunius håller före att skådespelerskan saknar förutsättningar “för det preciösa, det finslipade intellektuella draget. Balkongscenen och slutakten gjordes däremot med all den klokhet och grace man kan begära“. Af de öfriga medspelande är Olof Molander enligt allas mening mycket lyckad som grefve de Guiche och likaså Ivar Nilsson som Raguenau.

*

På INTIMA TEATERN har en svensk författare hemfört en vacker seger. Ernst Didrings nya komedi Elna Hall blef inte blott en betydlig publiksuccès, som alltjämt lockar mycket goda hus. Den blef äfven en af diktarens vackraste framgångar på scenen. Vi återge här några uttalanden af den öfver hela linjen mycket gynnsamma kritiken:

“Elna Hall“ är ett märkligt och gediget skådespel, som uppbäres af starka känslor och lidelser och därjämte företer stora och mycket beaktansvärda förtjänster till sin dramatiska byggnad. Det är i mångt och mycket ganska karakteristiskt för Didring som dramatisk författare. Man återfinner där t. ex. hans vackra, ibland kanske något oklara lyrism äfvensom hans lilla benägenhet för symbolism etc. På det hela torde det vara att anse som ett af Didrings bästa sceniska verk, och den stämning som hvilar däröfver är en verklig diktares verk.“ Ths (Erik Thyselius) i A.-T.

“Fast pjäsen inte har något nytt att säga, hör den till det bästa af Didrings hand från senare tid. (B. B—n i D. N.)

“Den människoskildring, som utföres i dramat, är onekligen gifvande. Och kärleken framställes åskådligt i sina trenne skilda typer och tonarter: kvinnans känslostarka, af lidandet

Etabl. 1846

Birger Jarlsgatan 16
Rikstel 32 35 Allm. Tel 20 38

Parfumerie Antoinette W. Nording Stockholm

Biblioteksgatan 11

Rikstel. 31 02 Allm. Tel. 99 50
Etabl. 1846
Drottninggatan 63
Riks Norr 668 Allm. Tel. 12 13
9