Den här sidan har korrekturlästs
FÖRETAL.
I. Om handskrifterna af Östgötalagen.
- Den enda gamla handskrift af Östgötalagen, som ännu fullständigt är i behåll, är en pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B 50. Den är af ovanligt stort format, 15½ Svenska tums höjd och 1½1 tums bredd; innehåller, utom ett af skrifvaren obegagnadt blad i början, och ett i slutet, 106 blad, bundna i skinnband. På inre sidan af permen är i 16:de århundradet skrifvet ”Öst Gotha lagh;” hvilka ord äfven läsas på första bladet, jämte ”Epitaphium Regis Mangni Ladulås” och andra vid nyssnämnde tid skrifna antekningar. Denna handskrift synes ej vara äldre än från mediet af 14:de århundradet; men den form hvari Östgötalagen här visar sig, synes vara samtidig med Vestgötalagens yngre codex, eller med Uplandslagen, d. ä. från slutet af 13:de århundradet[1]. Skriften i denna codex, hvaraf prof ses Tab. I, är
- ↑ Den här utbildade och på Konung Magni Stadga af år 1285 (VGL. IV. 19.) grundade läran om edsöresbrott, å ena sidan, och å andra sidan det som i ES. 20: 2. säges om den händelse, då biskop vid sin död efterlemnade bröstarfvingar, och hvilket förutsätter att Skenninge mötes beslut af år 1248 ej hunnit befordras till allmän verkställighet, samt den i ÆB. 2: pr. omtalade tvist emellan bror, och syster,
