pergamentsband, sign. N:r 28 i 8:o af Arne-Magneanska samlingen, har, utom ett blad i början, som endast innehåller nyare antekningar, 100 blad af 7 tums höjd och 5 tums bredd. På andra sidan af nämnda blad i början af boken har Eskel Göis enka Sitzell (Cecilia) Bryske på Langesöe år 1569 anteknat att boken hade tillhört hennes broder Anthonius Bryske, och att hon skänkt den till Kaniken i Viborg Mester Peder Seurinsson. Nedanför har Professorn Olaus Worm († 1654) anteknat sig som bokens egare[1], äfvensom hans son Wilhelmus Worm tillkännagifvit att han ärft boken, hvilken skulle komma att tillhöra Bibliotheca Borrichiana, d. ä. Professorn Ole Borks bibliothek, hvars egare på första sidan af samma blad anteknat att boken är Donum illustris Viri Wilhelmi Wormij. Öfverst på samma sida är, samtidigt med sistnämnda antekning, skrifvet ett runalphabet, som är försedt med åtskilliga nyare runor. Den gamla handskriften, som är helt och hållet skrifven med runor, börjar fol. 1 med ett stort rödt F. Detta F uptager tre raders höjd, men i allmänhet äro runorna skrifna emellan två för hvar rad updragna linier. Bläcket är brunt, temligen ljust, stilen jämn och säker; prof af skriften visar Tab. I, der äfven de runor äro särskildt afteknade, som ej förekomma i det der aftryckta stycket af lagens text[2]. Skånelagen, som uptager foll. 1–82, är ej indelad i böcker, utan endast i capitel, hvilka dock hvarken hafva rubriker, eller börjas på ny rad, eller äro nummererade, utan i allmänhet blott utmärkas med en merendels röd, stundom gulbrun, någon gång blå begynnelsebokstaf, som är tjockare än de öfriga runorna; ej sällan äro dock ett eller flera ord i capitlens början skrifna med rödt bläck[3]. Orden åtskiljas genom två punkter (colon), hvilka, i slutet af capitlen (dock blott i förra hälften af boken) äro förstärkta merendels med tre röda punkter (så att fem punkter stå öfver hvarandra i en rad), stundom med flera rader af punkter. På fem ställen (emellan foll. 18 och 19, 22 och 23, 24 och 25, 26 och 27 samt 34 och 35) hafva gått förlorade ett, fyra eller, såsom man kan sluta af hvad som fattas, ända till åtta blad[4], så att tillsamman 22 blad saknas. I nedre kanten af bladen finnes till och med fol. 80 en i slutet af 15:de århundradet gjord nummerering af bladen, hvilken, ehuru oordentlig den är, visar att redan på den tiden de blad voro borta, som nu saknas på de nämnda ställena;
- ↑ Af ett bland O. Wormii Epistolæ, II. sid. 624, tryckt bref af d. 24 Januarii 1638 ser man att Worm då, troligen kort förut, af en văn, hvars namn ej upgifves, hade fått denna bok. Jfr. Thorsen, anf. st. sid. 5.
- ↑ Ett fac-simile af några rader i början af denna handskrift finnes äfven i Kofod Anchers Danske Lov-Historie, första delen, Köpenhamn 1769. Jac. Langebek har i Script. rer. Dan. I. vid sidd. 27 och 31 fogat fac-simile af de två i slutet af denna handskrift tillagda konungalängderna.
- ↑ Sådant är förhållandet med de 6 första orden i I. 73; se Tab. I. — Huru capitlen i denna och de märkligare af de öfriga handskrifterna svara mot capitlen i den här tryckta texten, visar Tabellen sidd. 643 o. följ. Naturligtvis hafva i denna handskrift endast de capitel som äro i behåll kunnat räknas, då här ej finnes någon gammal nummerering, och man derför ej kan veta huru förhållandet varit med capitlen i de förlorade styckena af handskriften.
- ↑ Se not. 47 sid. 42; not. 10 s. 58; not. 12 s. 63; not. 38 s. 68; not. 5 s. 100.
