inrätta”[1]. Det kort derefter inträffade Danska kriget synes hafva påskyndat utförandet af denna angelägenhet. Om philosophiæ Professorn i Lund Nils Wolf (sedan flyttad till Upsala och adlad med namnet Stiernberg) berättas att han vid Danskarnes infall i Skåne år 1676 satte sig i säkerhet i Malmö, der han af Riksrådet, Fältmarskalken och Guvernören Friherre Fab. von Fersen blef brukad i angelägna commissioner, samt att han följande året upgjorde förslaget till ”Danska lagens och processens afskaffande och likhetens inrättande” — d. ä. Svenska lagens införande i de från Danmark vunna landskapen — hvilket sedan, efter krigets slut, ”vann bifall och fullbordan”[2]. Huru det än må hafva förhållit sig med Wolfs verksamhet i denna fråga, är det dock otvifvelaktigt att, sedan kriget med Danmark hade blifvit slutadt genom 1679 års fred, det icke dröjde länge innan Svensk lag blef införd i de forna Danska provinserna[3]. Den nya lagbokens införande i Danmark år 1683 har sannolikt i de till Sverige öfvergångna landskapen, hvilka ännu hade sin mer än 400-åriga lagbok i behåll, närmast föranledt det afgörande steget. Samma år gjorde Göta Hofrätt en förfrågan i ämnet hos Konungen, och fick genom Kongl. Brefvet d. 20 October 1683 följande svar: ”Vi hafve ersett utur eder underdanige skrifvelse af d. 15:de hujus, huruledes J underdanigst åstunde Vår nådiga förordning och godtfinnande om J vid de från Skåniske provincierne förekommande sakers afhjelpande efter den Danske lagen och processen, likmätigt de förre eder tillkomne ordres, eller ock efter den Svenske, procedera skole. Så emedan den Svenske lagen och processen utaf en del af bemälte provincier sjelfve är begärt och vedertagen, samt derpå också blifvit inrättad; ty är intet mer än billigt, att såsom de nedrigare Instantierne i bemälte provincier sig regulera och rätta efter den Svenske lagen och processen, J också efter den samme med de derifrån till edert afhjelpande förekommande saker förfare”[4]. Härigenom hafva således de gamla Skånska lagarne blifvit alldeles uphäfna. Det mislyckade försöket i slutet af 16:de århundradet att införa Skånska lagen på Gotland, har jag omtalat i företalet till Gotlandslagen sid. X.
Ännu återstår att handla om en sak, som egentligen icke hör hit, men
som dock måste afhandlas på det att det måtte blifva klart att den icke hōr
hit, nemligen den i det föregående många gånger omtalade så kallade
Arfboken. Då denna blifvit ansedd som en Skånsk lag, och derför blifvit tryckt
i sammanhang med Skånelagen i de äldre editionerna af denna lag, kan jag
7) K. Res. på Ridd. och Adlene besvär d. 24 Sept. 1675, §. 7. 8) Stiernmans Matrikel öfver Svea Ri- kes Ridderskap och Adel, II. sid. 870. 9) I protokoller som förvaras i Lunds Råd- has har jag funnit Svensk lag åberopad år 1681. För Consistorium Academicam Annas ej protokoller från midsommaren 1676, eme– dan Universitetet efter Danska infallet rå- kade i uplösningstillstånd, till den 12 Mars 1684; sedan finner man Svensk lag åbe- ropad. 10) Efter originalet i Göta Hofrätts arkif. Af- skriften i Riksregistratoret är felaktig. Or- den en dehl of kro vid brefvets expedie- rande tillagda i originalet, men finnas ej i registraturet.
