Sida:Sveriges Gamla Lagar IX (1859).pdf/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


CLXV
  1. handskrifter alla, äfven obetydligare afvikelser blifvit anmärkta, i hvilket fall de hade måst nästan alldeles afskrifvas. Meningen med det &c., som i noterna följer efter den senare af dessa handskrifter (S), är icke att den stora mängd af yngre handskrifter, för hvilka denna kan anses som representant, ord från ord öfverensstämma i de anförda afvikelserna, utan endast att flera eller färre af dessa hufvudsakligen äro af lika innehåll. Gemens under N:r 41 uptagna tryckta edition har jag äfven utmärkt med bokstaf (R), och derutur hafva, likasom ur de äldre handskrifterna, äfven obetydligare afvikelser, med undantag af uppenbara tryckfel, blifvit anförda, derför att det hufvudsakligen varit genom denna edition, sedan den utkom, som Skånelagen varit i Danmark känd. Då jag funnit de der förekommande läsarter i någon äldre handskrift, merendels codd. 23 och 24, har jag anfört en sådan auctoritet, för att sålunda visa med hvilka handskrifter den af Gemen följda varit närmast beslägtad. Hvad jag nu anfört gäller i hufvudsaken äfven om de öfriga delarne af detta verk, der en större mängd handskrifter varit att jämföra; men det är klart att då de olika texterna till en del finnas i olika handskrifter, så har handskrifternas classification ej kunnat blifva den samma i de olika afdelningarne, hvarför ock de bokstäfver, hvarmed handskrifter blifvit beteknade, i de särskilda afdelningarne måste hafva olika betydelse, såsom den näst efter detta företal följande explicatio litterarum &c. utvisar. Der en större mängd handskrifter börja nytt capitel, utan att nytt capitel börjas i texten, eller ock sammanbinda två i texten skilda capitel, har sådant blifvit anmärkt; men att anmärka hvart ställe der sådant förhållande eger rum endast i en eller annan handskrift, skulle hafva blifvit alltför vidlöftigt och till ingen ting tjenande. Den i slutet af detta verk sidd. 643 o. följ. bifogade tabell lemnar en öfversigt af förhållandet med capitelindelningen i de förnämsta handskrifterna. De ställen, der ny bok börjas i de handskrifter, der Skånelagen är indelad i böcker, tillkännagifvas i noterna. De capitel, som på åtskilliga ställen tilläggas i flera eller färre handskrifter, anmärkas i noterna vid de capitel der dessa tillägg förekomma, men äro tryckta först efter Skånelagens slut sidd. 215 o. följ. under titlen Additamenta. Jag har ansett det vara ändamålsenligast att ordna dessa tillägg efter de handskrifters ålder, der de först förekomma och efter hvilka de äro tryckta, så att det tillägg, som finnes i cod. 2, meddelas i Add. A; de 7 i cod. 4 tillagda capitel läsas i Add. B, o. s. v.; de efter samma handskrift aftryckta tillägg äro åter meddelade och med siffror utmärkta i den ordning, hvari de förekomma i handskriften, såsom Add. B. 1, 2 &c. Vid alla dessa tillägg äro de handskrifter upräknade, der hvartdera förekommer.
  2. Andreas Sunessons Latinska bearbetning af Skånelagen är tryckt efter cod. 3. Äfven här har jag tillsatt capitlens nummer med Arabiska siffror, emedan capitlen i handskriften ej äro nummererade[1]. Jag har här
    1. Anledningen dertill, att capitlens antal här stiger till 150, då K. Rosenvinge endast räknar 145 (se sid. CLVIII ofvanför), år den, att jag på några ställen ansett nytt capitel i handskriften börjas, der Rosenvinge varit af annan tanke. Der capitlen