Sida:Sveriges Gamla Lagar IX (1859).pdf/21

XII

2. icke innefattar något bevis för denna handskrifts ålder, kan emedlertid anta- gas som säkert. De här bifogade konungalängderna gifva icke heller i afse- ende på denna fråga någon säker uplysning. Väl kan man af förut anförda skäl sluta dertill, att dessa konungalängder äro författade kort efter Erik Menveds död år 1319, men afskriften af konungalängderna i denna hand- skrift kan vara gjord långt efter den tiden, fastän afskrifvaren icke fullföljt dem ända till sin tid. Å andra sidan kan sägas att lagboken, som ej är skrif- ven af samma hand som konungalängderna, kan vara äldre än dessa; dock gifver stilen ej anledning att antaga att konungalängderna äro skrifna mycket. senare än lagboken. Att man här icke träffar den äldsta texten af Skåne- lagen oförändrad, eller så oförändrad som den finnes i den af mig följda Stock- holmska handskriften, derpå finnes tillräckligt bevis i den förutnämnda om- ständigheten, att stadgandet om järnbörd här på många ställen är ändradt till nämnd, under det att ej blott den i texten följda handskrift, utan ock andra, uppenbarligen vida yngre, bibehålla stadgandet om järnbörd^[1], hvilket äfven i denna handskrift qvarstår på flera ställen i Skånelagen (capp. 139, 141, 148, 152) samt öfverallt i kyrkrätten. Detta oaktadt kan dock, såsom förut är anmärkt, det original, som ligger till grund för denna handskrift, antagas hafva varit nära samtidigt med den af mig följda Stockholmska handskriften; och den omständighet, att i denna runeafskrift ej röja sig några spår af ett ännu yngre språk, hvilket annars med all använd sorgfällighet svårligen hade kunnat undvikas, inuefattar för mig den enda giltiga anledning att antaga såsom sannolikt att denne codex är skrifven i medlet af 14:de århundradet. Den förut omtalade i slutet af 15:de århundradet gjorda nummerering af bladen, hvilken visar att boken redan på den tiden var defekt, gör det i allt fall visst, att handskriften ej kan vara yngre än från 15:de århundradet. Men äfven om dess ålder vore ännu mera oviss, är det dock, utan allt afseende på den omständigheten, att den är skrifven med runor, visst att denna handskrift är af stort värde och försvarar den plats den här har fått i den stora samlingen af Skånelagens handskrifter. Äfven om denna handskrift hade varit fullständig, hade jag ej kunnat lägga den framför den Stockholmska till grund för texten; och då så många blad af runehandskriften beklagligen gått förlorade, har någon villrådighet i denna del alldeles icke kunnat ega rum.

   Af denne runecodex finnas fyra mig bekanta afskrifter, hvilka här böra i korthet beskrifvas, ehuru jag ej ansett nödigt att uptaga tid med deras collationerande.

berättelsen om mõtet på Danaholmen är skrifven med runor. Då anförda afhandling i Upsala trycktes, hade jag ej tillgång till nämnda handskrift, hvilken jag icke hade sett på tolf år, och det är först under det jag för Skånelagens utgifvande genomgått alla hit hörande handskrifter, som jag uptäckt att jag i denna del hade blifvit bedragen af mitt minne, på hvilket jag i sådana saker aldrig plägar lita.

1. Se not. 23 sid. 51; not. 24 s. 131; nott. 38, 53 s. 133; not. 50 s. 160; not. 60 s. 163; not. 37 s. 190; not. 81 s. 191; not. 59 s. 193; not. 29 s. 199; not. 41 s. 303.