wålar sig intet en gång at fråga, hwad min wackra äncka heter.
Jag är hwarken förweten eller frågwis.
Ja gå din wäg min ganska ärbare och twära Cousin, men kom i hog, at här näst jag får se dig, du skall önska mig lycka til at äga den skiöna, den täcka Fru Lotta Enterfelt, Amiral, Enterfelts Dotter, få se om din kloka hierna har i medlertid anwändt sin tid bättre än jag.
Nämde I Fru Lotta Enterfelt, Cousin?
Ja rätt den samma.
Hör Grefwe lät mig råda Er som en wän, at när det kommer Er I hufwudet, til at förnöja antingen Er egen fåfänga inbillning, eller andras förwetenhet, medelst det I dicktar någon lycka, som I wil Folck ska tro at I haft hos det wackra kiönet, I då åtminstone skonar den, hwilckens dygd och förstånd äro så kunnige och så utan gensäijelse, som Fru Lottas äro.
Jag tör kanskie ha glömt bort huru laggranna I ären godt Folck här i Swerige, men det wet jag, at i Frankriket aldrig någon dömes före, at hafwa giordt ett Fruentimbers dygd förnär, eller at just hafwa skyldt henne för en odygd, när han säger at hon ämnar gifta sig; och hwad Fru Lottas förstånd angår, så tråtz at I Cousin, eller någon annan kunnat kraftigare bestyrcka de goda tanckar som både
