Jag giör det gierna, och af alt hierta, min nådige Fru, min san Herr Ammiral Jag kiände Er intet.
Det är wäl, det är wäl, men jag skulle täncka Herr Grefwe, at det wore alraförsicktigast om man mäst undwek til at oförrätta en okiänd, af fruchtan, at man torde dymedelst giöra mera ondt, än man kanskie förmodat. Jag har glömt, min Grefwe, jag har glömt alt hwad oss emellan sig tildragit, önskar Er alt godt, och at denna händelsen må wara Er en warning, tänck endast på Er hederliga Familie, I är snart sagt den endaste qwar der utaf, kiära Grefwe, lät henne intet slockna ut i en skamfläck.
I en skamfläck säger du, du redlige Gubbe, i all min lifstid hafwa aldrig några ord gått mig så til hiertat. Min nådige Fru, Er goda Far har förlåtit min galenskap, lät mig nu utbedja mig samma gunst utaf Er.
Mins min Ed Grefwe, och döm der utaf hwad swar, I har at förwänta.
I swor i hast, min Fru.
Men har beslutit at hållat ewigt.
Stig up Grefwe, alt är fåfängt, och til at mer öfwertyga Er derom, Baron Stadig, gif hit Er hand, och tag denna handen, som tillika med mitt hierta gifwer sig ewigt uti Ert wåld.
