Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

humeur, altid så angenäm, och altid älska mig, så mycket och så uprichtigt som jag älskar henne, blifwer denne puncten samtyckt, så begiär jag ei mer, och då är jag bland de lyckeligaste i hela werlden.

FRÖKEN SOPHIA.

Samtyckt af alt mitt hierta, och så min kiära Grefwe Hurtig giör jag en ända på Ert korta frijeri, och nu är jag Er egen Ängel, eller hwad i will kalla mig så länge jag lefwer.

AMMIRAL ENTERFELT.

Det war en Flicka för dig det, det är wäl, det är wäl. (Alla säga.) Wi önska Er bägges lycka.

LARS LUSTIG.

Vivat. Tänck om antingen min Grefwe eller jag, hade hängt up oss rättnunnas, så hade wi intet fådt se på denna glädjen, jag tror han har mera förstånd likwäl än jag, fast än jag länge twiflat derom.



Femte Inträdet.

Til alla de förrige inkommer MÅNS.


MÅNS.

Junckern, som war här för några timar sedan, är der ute, och will änteligen tala med Ers Nåd.

FRU LOTTA.

Hwad will den besten här, säij honom jag är förhindrad, han kan komma igen i morgon.

AMMIRAL ENTERFELT.

Intet så, intet så, min Lotta, Sara har på dina wägnar gifwit honom något hopp, det är bäst ju förr ju hällre låta honom weta at det är fåfängt, på det han må straxt begifwa