Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

på en konst at giöra alt sådant om intet, det är likwäl skada, ty där tyckes bo något särdeles godt hos honom.

BARON STADIG.

Om jag intet bedrager mig Syster, så lärer han fälla samma omdöme om dig, som du om honom.

FRÖKEN SOPHIA.

Intet i alt hoppas jag, Fru Lotta, Fru Lotta, har I intet gådt Er trötter än.

BARON STADIG.

Min nådige Fru tillåt at jag nyttiar det tilfälle som min lyckelige Rival gifwit mig, hans förmätenhet och egen inbillning.

FRU LOTTA.

Hålt Herr Baron, jag tror intet at han lämnat Er här qwar, til at tala illa om sig. Min Fiken? (Hwiskar åt henne.)

FRÖKEN SOPHIA.

Hör min bror will I wara så god och föllja mig här öfwer gatan til min gamla Faster Fru Gladlynt.

BARON STADIG.

Ja gierna min Syster.

FRÖKEN SOPHIA.

Jag skall i ett ögnablek wara tilbakars min Ängel.

FRU LOTTA.

Ju snarare ju wälkomnare, min Fiken.

BARON STADIG.

Jag går ifrån Er min skiönaste Fru, men lemnar hos Er ett uprichtigt och troget, men därjemte af kiärlek brinnande hierta.