Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

wara rätt så snart framme som han. Han är fuller intet särdeles höfsad, en gammal Farmor som haft hans upforstran, har med alt för mycket sielfswåld giordt honom så litet belefwad, som du lär finna honom, men han är der emot en af de rikaste här i Lähnet, han är af hederligit Folck, hans Person tyckes wara wäl nog, och en klok hustru finner sig aldrabäst, när hon får sielf tilhöfla sin man.

Jag är min kiäraste Lottas

Trogne Fader,
 Enterfelt.

FRU LOTTA.

Sielf tilhöfla sin man, nei tack för det kiära Far, den sysslan tar Er dotter aldrig på sig, Jag har hört talas om denne Juncker Ränterik, det skall wara en underlig Persedel, men är dock icke mitt öde sällsamt, mitt hierta förklarar sig för en Cavalier, som menar hafwa lärt så wäl at lefwa, at han tror sig kunna mästra andra, och Far min will här gifwa mig en man den där ännu behöfwer at lärat. Om den förre inbillade sig mindre, och den senare förstod mera - - - men hwad då? ach kiärleken är blind, och så är du med min kiära Lotta. Men west du hwad Sara, Juncker Ränterik kiänner mig rätt så litet som hans dräng, derföre går jag ut och lemnar dig at wara i din Frus ställe så länge.