Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

jag, imedlertid så ber jag Er om ursächt Juncker, Er titel war mig obekant.

JUNK. TORBIÖRN.

Det må så wara denna gången, min Fru, litet brutit är snart förlåtit, som wi pläga säija i wår bygd, jag will wara kort i mitt ährende, (Medan, han talar, makar han sig åt länstolen, och sätter sig hastigt neder.) jag säger, jag will wara kort i mitt ärende, men sätt Er ner, Fru sätt Er, wi blifwa snart lika goda, hör Truls, tänd på min Tobaks-pipa. (Sara sätter sig på karmstolen och skakar på hufwudet.)

TRULS.

Det skall skie Juncker. (Tager fram ett Tobaks-Foder, och därutur en pipa, och går til liuset at tända på den samma.)

SARA.

Fy Juncker, när plägar man röka uti en Fruentimmers kammare?

JUNK. TORBIÖRN.

Hör Fru, jag wil så begynna, som jag ämnar hålla ut, jag förstår mig intet på at krusa när man Friar, och wara plump sedan man blifwit gift, sådan som I ser mig nu så blir jag.

SARA. (För sig sielf.)

Åtminstone blir du intet bättre, det går jag god före, men jag måste låta den narren giöra just som han will.

JUNK. TORBIÖRN.

Men min Fru kan man intet få ett glas öl här hos Er, i min bygd sättes altid öl-stopet fram när främmande kommer.

SARA.

Öhl! Juncker, här drickes intet annat än wattn i mitt hus.