Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
JUNK. TORBIÖRN.

Sey du Trulls, när man tar i rätta strängen med desse Stockholms grangärningar, så kan man fuller kiöra räta fårar med dem ock.

TRULS.

Ja Juncker, man måste min san intet låta dem täfla med sig om husbonde kastet.

JUNK. TORBIÖRN.
(Stiger fram och will taga Sara i famn.)
SARA.

Litet tålamod Juncker, jag har ju sagt Er at I ej måste wara så hastig.

JUNK. TORBIÖRN.

Du skall få råda för denna gången din lilla bytinge, men när skall jag få swar? Trå som icke börjar nu på hålla hierteligen af den lilla styggan.

SARA.

I morgon min kiära Juncker, jag will sofwa der på först, drömmer jag om Er i natt, så är saken klar, och det kiänner jag på mig at jag ska giöra.

JUNK. TORBIÖRN.

God natt då tils i morgon, min Ängel.

SARA. (Allena.)

Tänck huru miuker han wardt på slutet, stackars manfolck, I må wara så spotska och så plumpa som I willen, och slingra Er huru Er behagar, så giör dock en uågorlunda wacker flicka, som förstår sin konst, med en kiärlig åsyn och några söta ord, Er alla til narrar, min san, och det är SummanTexten.