Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/60

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
FRÖKEN SOPHIA.

Fy fy min Lotta, swäfwa intet så på målet, tala dristigt min docka, wil du jag skall tala för dig?

FRU LOTTA. (Til Fröken.)

Will du intet en gång låta mig wara tilfreds din leda Flicka du.

AMMIRAL ENTERFELT.

Hwad säger min Lotta?

FRU LOTTA.

Jag säger, min kiära Far, at jag har sedt Grefwe Hurtig; han hafwer ock giordt mig den ähran, at en eller annan gång besöka mig, jag finner intet obehageligit i hans wäsende. För det öfriga lemnar jag alt i min Fars behag, och skall med hörsamhet ställa mig hans befallning til efterrättelse.

FRÖKEN SOPHIA.
(Nyper henne sackta i armen.)

Tänk likwäl hwad lydigt barn du är.

FRU LOTTA.

Fiken, Fiken, trå som icke rätt nu slår dig.

AMMIRAL ENTERFELT.

Det är wäl, det är wäl, jag gläder mig af alt hierta, at jag just får en Måg utur den Familien, som jag altid haft en särdeles respect före, om du då will som jag min Lotta, så, der Grefwen skulle frambringa sitt ärende, lärer du gifwa honom derpå ett nöjachtigt swar, jag will i morgon med Posten, berätta hans goda Faster därom.

FRU LOTTA.

Min Fars befallning, skall med all lydnad blifwa efterkommen.