Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
GREFWE HURTIG.

War intet så brå på gröten, heller Juncker, töfwa litet til dess jag får tid at underwisa Er, huru ni ska wara wälkommen, hwar ni ska giästa, hwad folck ni ska söka at umgås med, hwad skräddare och skomakare ni ska bruka, af hwad mästare ni bör betiena Er, när ni wet detta förut, förstår ni mej, så har ni redan lärdt, hwad andre måste med största beswär och tidspillan, söka at giöra sig kunnige om, sedan de kommit til Paris.

JUNK. TORBIÖRN.

Det hielper intet säijer jag, resa will jag, och resa måste jag, i morgon ändå på kiöpet, och ämnar intet stanna eller uppehålla mej någon stans, förr än jag kommer tilbakar til mitt söta och kiära Stollebo, der får jag klä mej som jag will, kiämma mitt hår, som jag will, spotta och snyta mej som jag will, och skratta så mycket jag will, åt alla Era resor, och all Er hembrackta artighet.

GREFWE HURTIG.

Så har du stått och gycklat med mig hela tiden din plumpa bondlymmel, det är din lycka at du är adelsman, och at jag fördenskull intet törs röra dej på ett allmänt hus, men gå straxt ut här ifrån säijer jag, eller ska jag fola dej hädan, så du skall aldrig glömma mei.

JUNK. TORBIÖRN.

Om iag intet redan och förr än du kom hit in, hade mig ämnat bort, så skulle wi nappas om dörren bägge; men nu kan du gå och sprätta här helt allena, så mycket dej lyster, det ska wara dej giärna undt, men när du blir nyckter igen, så tänck likwäl efter, at det will mer, än tu ord til, at wisa en ärlig karl gå på dörren,