ruse/ med min broder som intit gött bör/ aff thet her är j hwse/ han haffuer alt sitt förslösat
Iach haffuer honom tient så longan tijd/ och på hans saker actat/ aldrig haffuer han än nw itt kidh/ åt mina wener slactat/ åt tessom tectes honom wel/ en sådan kostnat göra/ en göddan oxa slå ihiel/ hoo kan slijk oskääl höra/ ther kan mich ey åtnöya
Swarar fadren/ min son tu weest/ hwad iach tich nw her sägher/ tu haffuer aldrid frå mich reest/ titt är alt thet iach ägher/ thenne tin broder war alt dödh/ och är igen vpstonden/ kommen war han j största nödh/ och är nw quitt then wåndan/ thet gör mitt hierta frögde
Om tijn saak haffuer sådana skääl/ til glädi aldrig warit/ med tich är alltijd gongit wel/ som ingen wägh haffuer farit/ ey heller lijdit sådana brist/ som thenne moste lijdha/ intit aff tino gotze mist/ ther tu offuer må quidha/ scal man ey sådant tenckia?
Så war nw syndare oförskrect/ tu haffuer en mildan fader/ emoot tich är hans fampn vtrect/ han annammar tich gladher/ Om tu tijn synd bekenna kan/ och faller för honom nidher/ alla tijn skuld förlåter han/och giffuer tich hwad tu bidher/ tu må wel framgå trygger
Tes wari gud j ewigheet/ högt prijsat aff oss alla/ han seer wist til wor vselheet/ när wij til honom falle/ hielp herre gud j allo nödh/ och låt tijn nåde skijna/ frels oss ifrå then ewiga dödh/ sett oss j glädi tina/ Amen wij ther til siunge
Matt. xviij.
ENom könning tectes thet så/ sina tienare kalla/ med them til ena stemno
gå/ och en rekenskap
