Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
| Cap. | pag. | |
| VI. | At then ej ärfwa må, som annan dräper. | 37. |
| VII. | Om them, som genom grofwa
missgierningar sin arfsrätt förwärka, och om biltoger mans, och thes barns arf. |
39. |
| VIII. | Huruwida barn, som aflas i fästning,
lönskaläge, hordom, eller förbudna leder, måge arf taga. |
40. |
| IX. | Om egendomens laga uptekning efter then
döda. |
42. |
| X. | Huru gäld wid dödsfall gäldas bör. | 45. |
| XI. | Om arfwingar, som lefwa samman i bo
oskifto. |
46. |
| XII. | Huru arf skiftas skal. | 47. |
| XIII. | Om jämnkning, sedan arf skiftadt är. | 50. |
| XIV. | Om jäf i arf. | 51. |
| XV. | Om dana arf; och om inländsk mans
arfsrätt, ther han frånwarande är. |
52. |
| XVI. | Om mans, eller qwinnos, yttersta wilja
och testamente. |
54. |
| XVII. | Hwad, och huru mycket, man må i
testamente gifwa. |
55. |
| XVIII. | Hwad then bör i acht taga, som
testamente til godo niuta, eller ther å tala wil; och om arfwinge, som thet undandöljer. |
58. |
XIX. Cap.
)( 2
