Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/526

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

är. Men ther han haffuer wilia til at döma Rätt, och ransakar grant effter sitt ytersta Förstånd om Rätten, och kan doch icke för sin Oförståndigheet finna på Rättten, och säger så en falsk Dom, tå haffuer han någor Vrsächt, at han är kommen på then falska Domen, emot sin wilia aff wåda, och icke aff berådt Mod, och om ther skal gå Straff efter, tå bör thet wara wåda boot.


1. Effter thet at Domaren förer Gudz Befalning til at döma Rätt, therföre bör honom medh alt macht winläggia sigh ther om, at han weet hwad rätt är. Ty såsom han icke tiänar til en Prädikare, som icke weet hwadh i Skrifftenne står, och hwadh Grund och Mening ther vthi är, så tiänar han ock icke til en Domare, som icke weet hwad Laghen inneholder, och hwad Grund och mening ther vthi är, och huru the brukas skole. Och therföre stå the farliga och göra vpenbara Orätt, som skicka them vth för Domare, som intet Förstånd haffua. Förty huru skola the döma Rätt som icke weeta hwad Rätt är? Och the som sådana oförståndige Domare vthskicka, skulle befruchta sigh, at the bliffua wist deelachtige medh i the falska Domar, som affsagda warda. The stå ock sielffue farliga, och föra sigh i Obestånd, som taga sigh Domare-Embete vppå, och kunna thet doch icke föreståå.


2. Så