sin Rätt. Men ther Saken så begiffuer sigh, at noger parten moste straffas medh Ord, tå skal thet skee när Saken är ransakad, och Domen är affsagd, och icke förr.
23. När Domaren sitter för Rätta, skal han
icke wara på nogen Parten wredh, förty Wreden
förhindrar honom, at han icke kan besinna hwadh rätt
är i Sakenne.
24. Domaren skal icke wara förhastigh til at
döma, för än han Saken wäl begrundat haffuer, ty en
hastigh Dom är sällan godh och rätter.
25. Ingen ting är Domarenom så storligen
aff nödene som beskedeligheet, at han weet när han skal
wara sträng, och när hans skal wara mild i Laghen, ty
alt Straff bör wara til Förbättring, och straffet bör
wara sådant, om möyeligit är, at thet icke förhindrar
honom som straffat warder, til at bättra sigh.
Såsom skeer medh them ther stulit haffua, the stå widh
stupona, mista Öronen och wisas aff By, om sådane
Menniskior rymme bort i fremmande land, ther ingen
kenner them, och wilia sedan bettra sigh, och föra ett
gott Leffuerne, så warde the aldrig betrodde, och är
thet straffet honom, som straffat är, ett hinder, och
bliffuer han ther öffuer förtwiflat, och wärre än han
war tilförende, och hade för then skuld bättre warit, at
