7. §. Öfwergifwer någor sitt fädernesland, och sätter sig aldeles neder at bygga och bo under fremmande Herrskap; niute ej större rätt til thet arf, som sedan här i Riket falla kan, än andre utländske å samma ort. Flytter han hit i landet igen; tage thet arf, som sedan faller. Hafwer han barn, och lemnar them i landet qwar; ware theras rätt them förbehållen. Tager han them med sig utländes, medan the omyndige äro, och flytta the, inom natt och åhr, sedan the myndige warda, in i landet igen; tå äga the samma rätt, som the hemmawarande barn. Aflar man barn utländes; tå följa the sin faders wilkor.
XVI. Cap.
Om mans, eller qwinnos, yttersta wilja och
testamente.
WIl någor, man eller qwinna, giöra
testamente; hafwe wåld giöra thet munteliga eller
skrifteliga, med eller utan wilkor, och witne twänne
gode män, at thet testamente tå war giordt med
sundt och fullt förstånd, och af fri wilja; stånde ock
honom fritt, at låta witnen weta thes innehåll,
eller ej. Äro ej witnen at tilgå, och finnes
testamentet med egen hand wara skrifwit och underskrifwit; äge
ock thet laga krafft.
