Hoppa till innehållet

Sida:Tids-Runor.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 22

 
Vi lefva för striden. För visheten äfven,
Ingen ostraffad dem skiljt från hvarann;
Som yngling må striden stå väpnad i stäfven,
Visheten sitta vid rodret som man.
Vår hanske vi kasta: det usla må brista
Med döfvande skräll såsom bomben itu.
Men äran som fordom må guldrunor rista
Djupt i hvar Svithiods klippa ännu. :;: