och skyndade sig att förkunna Konungens utslag; men han uppförde sig icke på ett sätt som kunde skaffa honom några anhängare; en blind parti-anda hade styrt alla hans steg, och hans framtågande i Sverige utmärktes af intet annat än våldsamheter; några ströfverier var således allt hvad han kunde företaga sig, och de Norrskas inbrott i Vestergötland uträttade ingenting. Men Carl Knutsson hade nu gjort Rådet så underdånigt, att det utfärdade en allmän kungörelse emot Nils Stensson, som upphäfvit sig till Marsk emot Kalmare dagtingan och stridt under Dansk fana. Det röjdes likväl snart att fruktan mer än tillgifvenhet bibehöll Carl vid styrelsen; ty under hans frånvara sammanträdde en del af Rådet och afgjorde ånyo att föreningen skulle upplifvas och Erik erkännas om han ville hålla sina förbindelser; man visade icke heller någon obenägenhet att antaga Christoffer till Konung. Kröpelin fick också tillåtelse att såsom underhandlare resa till
