berättas likväl att på sin dödssäng har han låtit inkalla sitt Råd, förklarat för dem huru ogrundade de misstankar varit som man hyst om honom och hans afsigter, föreställt dem huru Statens ära och fördelar fordrade ett krig med Lybeck, och bedt dem välja en Konung som befordrade Rikenas väl. Efter en så kort regering dog Christoffer, misstrodd i Dannemark för sin inbundna statskonst, och hatad i Sverige af parti-agg och ett hemligt missnöje med Kalmare förening. De personliga laster, för hvilka några Svenska häfdatecknare beskylla honom, nämnas icke af de Danska; kanske har hans glättiga lynne, och en naturlig böjelse för vällust, visat sig genom en frihet i seder, som icke öfverensstämde med tidehvarfvets stränga och alfvarsamma tänkesätt; kanske har han icke varit fri för några utsväfningar, hvilka nationalhatet förstorat. Christoffer dog barnlös, och den thronledighet, som
