antal, och det tillfälle höjden gaf dem att med fördel nyttja sitt artilleri, bibehöll alltid segren på deras sida, och satte dem i stånd att, äfven för tredje gången, drifva de anfallande tillbaka.
Slaget hade redan räckt i tre timmar, och Riksföreståndaren hade hitintills förgäfves väntat att blifva understödd af Nils Sture, som, hindrad af oförmodade svårigheter att genomtränga skogen, ännu icke hunnit fram. Den personliga tapperhet han visat under träffningen hade icke kunnat ersätta saknaden af detta bistånd, på hvilket planen för hans anfall var grundad; och ehuru han alltid var i spetsen för sin tropp, och alltid der striden var häftigast, kunde han hvarken genom fotfolket göra sig till mästare af platsen, eller på höjden använda Rytteriet, som denna tiden gemenligen afgjorde utgången af en slaktning. Underrättad om Nils Stures annalkande fattar han således det beslutet, i sjelfva återtåget från Brunkeberg, att
