de, efter några dagars dröjsmål, måste anse för en lycka att sjelfva komma derifrån med lifvet.
Johan ägde nu tillfälle att taga en närmare del i de händelser som föreföllo inom Sverige, emedan tvisten om Sleswig Holstein blifvit slutad. Jag har förut anfört de vilkor Christjern underkastade sig för att erkännas af detta Hertigdömes Ständer, som i följe häraf påstodo sig äga ett fritt val, då Johan, straxt efter sin faders död, fordrade deras trohets-ed. Det synes äfven som Christjern ämnat denna besittning åt sin yngre son, Fredrik, och Drottning Dorothea använde allt sitt bemödande att verkställa hans afsigt. Förgäfves begärde Johan att Biskopen af Lybeck, som på Kejsarens vägnar borde gifva investituren, skulle lemna den åt honom. Prelaten svarade att han först borde vara öfverens med Ständerna derom, förgäfves åberopade han sig Tyska Rikets och Dannemarks lagar, som alltid bestämde
