hindras deruti af den Svenska här som stod på Gottland, afseglade han med en flotta af 40 Skepp. Underrättad om Sten Stures närvara, och finnande honom beredd att försvara sig om han anfölls, föreslog han ett möte hvartill Sturen samtyckte, och dessa båda personer, som ärelystnaden tycktes hafva gjort till de oförsonligaste fiender, möttes som de förtroligaste vänner. Johan bemödade sig att vinna på sin sida en motståndare, hvars inflytande på menigheten han så länge erfarit, och Sturen lofvade honom sitt biträde om Sverige återfick sina förlorade landskaper. Kanske var det svar, som Riksföreståndaren gifvit, nog obestämdt, och öfvertygade Konungen att Öland endast menades härmed, kanske trodde han det vara nog om hälften af det fordrade uppfylldes. Han tvingade således Ivar Axelsson att uppgifva Borkholm; men Sturen ville icke vidare förbinda sig till något innan Sverige äfven återfått Gottland, och
