med sina sinnen. Då hon förklarade att hennes son hade haft en vårta emellan axlarna, upphörde förblindelsen, emedan vårtan saknades hos bedragaren, och gäsningen hämmades med hans död.
Redan före denna tiden hade väl Erik emottagit Riks-styrelsen, isynnerhet öfver Sverige, men Margareta fortfor att afgöra alla vigtiga ärender. Konungens ungdom gjorde detta deltagande nödvändigt, och hennes egen ärelystnad lättade mödan. Syslosatt at genom gåfvor till de andeliga förskaffa sig deras bistånd, för att utvidga sin makt innom landet, försummade hon icke heller några medel hvarigenom landets gränsor kunde utvidgas. Gottland, som Konung Albrekt pantsatt till Härmästaren i Preussen, inlöstes, sedan man fåfängt försökt att med vapen återvinna den; men en del af denna lösen insamlades genom en ny skatt, som Svenska folket måste betala. Att stadga den Konunga-ätt, som hon sjelf satt på Thronen, blef det äfven
