Hoppa till innehållet

Sida:Tsarens kurir 1917.djvu/158

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

154

Huru gick det till, att de i detta sitt övergivna tillstånd ändock kommo fram dit? Huru kunde de livnära sig under vägen? Genom vilka övermänskliga ansträngningar lyckades de passera de branta avsatserna av Sayanska bergen?

Varken Mikael Strogoff eller Nadia skulle efteråt kunna säga det. Om man frågat dem, skulle de blott ha kunnat svara:

— Gud har hjälpt oss.

Tolv dagar räckte denna färd. Den 2 oktober klockan 6 på eftermiddagen utbredde sig en ofantlig vattenyta nedanför våra vandrares fötter.

Det var Bajkal-sjön.




TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Bajkal och Augara.

Bajkal, en av jordens största sjöar, är omkring 900 kilometer lång och 100 kilometer bred samt upptager en yta, som är 6 gånger så stor som Vänerns. Den är omgiven av vulkaniska berg och ligger på en höjd av 500 meter över havets yta. Tre hundra större och mindre strömmar utfalla i densamma, och den har sitt avlopp genom floden Augara, som längre upp åt nordväst flyter in i Jenisej.

Det var till sjöns sydvästra ända Mikael Strogoff ankom, bärande Nadia på sina starka armar. Vad kunde de väl vänta i denna vilda del av ödemarken än att där dö av hunger och utmattning? Och dock återstod nu blott en sjöresa av 140 kilometer, ett avstånd, som mycket väl kunde tillryggaläggas på två eller tre dagar. Frågan var nu blott, om det fanns någon båt att tillgå i detta avlägsna hörn av Bajkal och i dessa oroliga tider.