just det motsatta af sig sjelfva. När Heine säger att »Die besten Frühlingslieder schreibt man hinter dem Ofen», så säger han dermed att de också läsas bäst der; och det är väl också händelsen med all dikt hvari beskrifningen råder: bilderna vinna i styrka och åskådlighet just genom sin motsats. Det blifver då förnämligast allt som hörer till lyrisk poesi som fordrar något sympathetiskt motsvarande i omgifningarna. Försmån J nu icke mitt råd, så vill jag bifoga en varning: tagen icke miste, när J uti sådan afsigt medfören en bok. Sen noga på titelbladet, att det icke må gå eder som det gick mig, då jag en gång hemma, i den tro att jag hade tagit en nyss utkommen samling af en af våra lyriska skalder med mig, en vacker sommarafton gick upp i skogen. Jag slog upp bladet och läste förvånad: »Benlösa fåglar!» »Benlösa fåglar!» hvad är det? Det måtte vara en ögonförblindelse, en fantasmagorisk reflex från köksförhandlingarna, som den dagen just hade varit ovanligt långvariga och invecklade; jag blundade med ögonen och slog åter upp dem, nej der stod: »Kottletten på annat sätt.» Det var verkligen vår bok, damernas bok, den qvinnliga grundlagen, detta ensamt stående, oantastliga, öfver tid och emancipation upphöjda verk, som låg uppslaget för mig. Kan man på ett behagligare sätt få en varning och blifva påmind om sin bestämmelse?
Slottet äger en icke obetydlig mängd målningar. Den stora salen ofvanpå är helt och hållet betäckt med familjeporträtter från äldre tider. Midt ibland dem tronar kungaparet Kristian den sjette och hans drottning. Den lilla, stolta, pratsjuka Kulmbachinnan har haft ett par bildsköna händer. Många af dessa porträtter hafva kanhända ett ringa konstvärde; några af dem äro rätt goda, men alla hafva de intresse genom sin ålder och sin historia. Ett annat, ett oomtvistligare värde ha deremot de bilder som smycka den stora matsalen dernere. Här hänger blott slägten
