bland annat bestämde, att biljettpriset till hvarje nationens teaterföreställning skulle vara 60 öre. År 1888 höjes biljettpriset till en krona. Tydligen har nationens skattmästare räknat med dessa teaterföreställningar som en ganska god extra inkomstkälla, och de skulle gifvetvis också varit det, om icke förplägningen vid repetitionerna varit så rikhaltig. Det klagas häröfver i en revision af år 1885, »att den fria förtäring, som enligt gammal sed är aktörerna beviljad för deras besvär, öfverskridit de vanliga gränserna». Då man i september 1889 får nya teaterstadgar, söker man råda bot härpå genom att bestämma, att gratissupningen icke får öfverskrida en summa af 50 kronor. I samband med spexet och mårtengåsfesten får man också en för tillfället skrifven spextidning. Dess namn har under tidernas lopp undergått många förändringar, ehuru den redaktionella ledningen städse haft enahanda uppgift. Dessa tidningar — skada bara, att icke flera finnas i behåll! — gå långt tillbaka i tiden. Den äldsta bevarade spextidningen för Uplands nation är från året 1869 och presenterar sig under det mindre smakfulla namnet »Fanderseländet». I någon mån kan man försona sig med titeln, om man betänker, att den är skrifven »dagen efter» en spextillställning och tydligen afsedd att uppläsas på den dagen efter spexet anordnade obligatoriska gåsmiddagen. Dess innehåll utgöres förnämligast af små intima detaljer från föreställningen samt flera teaterrecensioner med ett utförligt omnämnande af de spelandes förtjänster och fel. Skulle någon af nationens gamla medlemmar läsa detta, må han vid minnet af sin ungdoms fröjder förlåta författaren, om han lämnar en liten profbit på en af de nämnda recensionerna.
»Egde nationen någon skald, skulle den genast befalla honom att stränga sin lyra och i eldiga stanzer besjunga
