Inledning.
Den handskrift innehållande en i det närmaste fullständig text af Upplandslagen, som i det följande offentliggöres, har icke begagnats af Schlyter för hans upplaga af nämda lag. Den var tydligtvis då ännu okänd för den lärda världen. Den som har äran af dess upptäckande är Chr. Eichhorn, som 1867 anträffade den jämte Siælinna Trøst och trenne andra medeltidshandskrifter å slottsvinden på det Piperska fideikomisset Ängsö. G. E. Klemming hade den sedan till låns under åren 1867—1873 å Kongl. Biblioteket i Stockholm. Å den lånesedel, Klemming aflemnade till grefve Piper rubriceras handskriften Upplands lag, skrifven år 1300 af ... Jacobus. Handskriften återsändes den 7⁄10 1873 till Ängsö gods, som den fortfarande tillhör. Å Kongl. Biblioteket tog på Klemmings begäran bibliotekarien L. Bagge en afskrift för Svenska Fornskriftssällskapets räkning.[1] Denna afskrift har välvilligt stälts till mitt förfogande för utgifningen.[2]
- ↑ För ofvanstående uppgifter står jag i tacksamhetsskuld till bibliotekarien H. Wieselgren.
- ↑ Min kännedom om handskriften förskrifver sig närmast från professor Ad. Noreen. Enligt meddelande af honom skulle dr K. H. Karlsson ega kännedom om en i literaturen icke omnämd handskrift af Upplandslagen eller en del däraf, hvilken handskrift skulle förete utpräglade drag af Upplandsdialekt. Bibliotekarien Aksel Andersson hade den vänligheten att genom bref till dr Karlsson inhemta, hvar denna handskrift befann sig, hvarefter han hösten 1900 ökade sin vänlighet, genom att vara mig följaktig ut till Ängsö och där af godsets arrendator, baron Lovisin, utverka handskriftens utlånande till milt begagnande å Uppsala Universitets bibliotek, Till samtliga dessa herrar ber jag att här få uttala mitt förbindliga tack.
