anteckning af handen från slutet af 1300-talet. Å det å första permen klistrade bladet står följande notis:
Hogenskilldtt Bielcke e hauer bekommitt thenne gamble lagbook, aff Mr. Oloff Lwtt Professor ÿ Vpsala, hwilken gamle Erkebiscop Lars tillförenne ått hadhe.
»Gamle Erkebiscop Lars» är Laurentius Petri (Nericius), så kallad till skilnad från sin efterträdare å erkebiskopsstolen Laurentius Petri (Gothus). Förmodligen har Laurentius Petri under sin mångåriga vistelse i Upsala förvärfvat handskriften — kanske ur domkapitlets samlingar — och lemnat den till låns åt sin bror Olavus. Då boken ursprungligen synes ha hört hemma i Uppsala, förefaller denna förklaring naturligare än den, att Olavus Petri ursprungligen varit dess egare och att boken efter hans död gått i arf till hans bror.
Efter Laurentius Petri har Ängsöcodex egts — enligt den ofvan anförda anteckningen — af professorn i Uppsala Olof Lut(t) eller Luth, utnämd senast 1572; se om honom Annerstedt Upsala Universitets historia I, 61 ff.
Det är under loppet af 1500-talet, efter det Olavus Petri gjort sina randanteckningar och före det Hogenskild Bielke nedskrifvit sina, som handskriften försetts med sitt nuvarande band. Detta framgår af den omständigheten, att vid skärningen Olavus Petris anteckningar ofta blifvit stympade, under det att Bielke’s äro oskadda. Förmodligen hade det första läggets mellersta bladpar förkommit redan före inbindningen, men i så fall måste den afskrift af Ängsöcodex, som är bevarad i Schlyters cod. F och som är tagen, medan Ängsöcodex ännu hade det nämda bladparet kvar (jfr ofvan s. XIII f.), vara tagen före inbindningen. Då nu af stilen att döma pappershandskriften F förskrifver sig från slutet af 1500-talet, är det troligen Bielke själf, som låtit förse Ängs. med band.
Hogenskild Bielke har med egen hand infört den ofvan meddelade uppgiften om bokens historia under 1500-talet. För jämförelses skull kan hänvisas till Svenska Skriftprof II pl. XV nr 54, 55. Öfverst på samma sida har han skrifvit Oplands Lagen. F. ö. har han i margen vid Kyrko-, Konungs- och Ärfdabalkarna gjort talrika anteckningar, oftast utgörande någon kort
