Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och vågorna spela mot grönskande kust
Med sprittande lust,
Och klockorna svara från tornet i fjerran.
En klarblå söndagsmorgon det är,
En blyg och skär,
Som står lik ett bedjande barn inför Herran.
Hör, klockorna kalla! Kom med, kom med,
Och jubla och bed
I enkla templet bland furulunder!
Det känns så hjerteligt ljuft att få
“Med hopen gå“
Och akta på eviga kärlekens under.
Se, der står kyrkan i snöhvit skrud!
Åt ljuset en brud,
Hon trånande spanar mot klarnande öster;
Ett heligt rum och ett Herrans hus,
Der orgelns brus
Nu blandar sig festligt med folkets röster.
Träd in! Nu presten till altaret går.
En tafla der står,
