i det af mängden förkastade, i det obetydliga, ja till och med i det onda esomoftast några goda egenskaper. Ofta beskylldes han, med anledning af denna benägenhet, för bristande moralisk stränghet i sina åsigter; någon gång torde äfven hans vänner haft rätt i sitt ogillande af hans eftergifvenhet. Men på sätt och vis hade väl ock han alltid skäl för sin mildare uppfattning, och det hör till de många goda sidorna i hans älskliga väsen, att han så oaflåtligt följde det stora budet: “Dömer icke, så varden i icke dömde!“
Der låg ändtligen en underbar oskuld i Björcks sinne. Denna nästan jungfruliga renhet bestod profvet i alla ynglingaårens frestelser, och “morgonens dagg låg ännu qvar“ öfver hans jordelif, då han lemnade det, för att inträda i ett högre. Väl hade äfven han sina strider att utkämpa; men kampen var dock merendels lätt. Det såg nästan ut, som hos honom mera än hos andra pligten och böjelsen varit ett; det tycktes som om det varit honom mera än andra lätt att göra det goda. Häraf följde, att sällan någon slitning eller disharmoni företedde sig i hans sätt att vara; behaget åtföljde derföre ock hans rörelser, frid blickade derföre ur hans blå öga. Den svåraste fiende han hade att bekämpa, var väl den indolens, som ofta hemsöker just konstnärslynnena med sin lockelse; huru han till slutet, med det kristliga allvarets
