Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/201

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 200 —

Höj dig sjelf, om du vill andra höja,
Pröfva stormarna, som fjellets ek!

Ja, jag hör dig. Kraftens eld sig tänder
I mitt hjerta, när “din bild jag ser“.
Upp till bergen jag mitt öga vänder,
Det är der som hjelpen sändes ner;
Der jag stånda vill på fasta grunden,
Medan tidens vindar tumla om,
Fatta evigheten i sekunden
Och dess bilder teckna småningom.

Skall jag än som eken stå allena,
Ega vänner, ack, men ingen vän,
Sorgen skall allt mer mitt hjerta rena
Ifrån stoftet och förgängelsen.
Ljusets örn kanhända ock vill trona
Någon gång på unga ekens arm,
Och som trasten under ekens krona,
Skall ditt minne lefva i min barm.

Eolsharpan skall från grenen ljuda,
Sommarns vind skall tona i dess sträng