Femtio vintrar snögat på fjellen,
Femtio vårar klädt dalen i grönt,
Se’n under stjernbesållade pellen
Nore sin Svea famnade skönt.
Lyckliga år! Ur mossiga grifter
Skalder ha manat fädrens bedrifter,
Tänkare tolkat sagornas skrifter,
Skördar odlarens möda belönt.
Ja, kring Sveas landamären
Herskar friden med ax i välsignande hand.
Men med dödar i gevären
Fria män gå på vakt för sin kung och sitt land.
Vår broder är oss god.
Trohet och mannamod
Är hans sköld, och hans lejon står ständigt på språng,
Och dess bila
Skall ej hvila,
Men skall blixtra med dån, om det mulnar en gång.
Derför, I bröder, blicken må klarna,
Speja med fröjd mot de kommande år.
Minnen som elda, minnen som varna
Leda vårt hopp. Till seger det går.
Sida:Valda dikter (tredje upplagan).djvu/251
Den här sidan har korrekturlästs
