Den här sidan har korrekturlästs
Höstsång.
Höst är inne. Nu för sista gången
Vill jag drömma i naturens sköt.
Nyss min sista lärka slutat sången,
Och min sista blomma stormen bröt.
O, mitt hjerta, mulna dagar komma; —
Men för evigt spirar minnets blomma:
Sjung för henne, hvad du led och njöt!
Höst är inne. Nu är skördestunden:
Hvad du sådde får du berga nu.
Evigheter framgå ur sekunden,
Och ur minnets frö en planta ju.
Fältets säd var längesedan mogen,
Re’n han tröskas på den fyllda logen, —
Hjerta, säg: hvad skördade väl du?
Höst är inne. — Glada vår, du flydde
Snabbt, som fjäriln från sin blommas mund.
