jemnmod och glädtighet, som utmärkte ynglingen, gåfvo ljus och lif åt barnets verld. Vid sju års ålder började han skrifva vers. Det är märkligt, att det lilla poem till hans moder, som var hans lyras förstling, ej hade ett enda staffel, oaktadt den späde författaren då ej ännu läst rättstafning eller svensk grammatik. Språk- och formsinne vaknade tidigt. För öfrigt förbigå vi hans tidigare lefnadsöden, såsom för en större allmänhet erbjudande föga intresse, och anmärka endast, att han den 17 maj 1858 blef student vid Upsala akademi. Nu började han med allt mera ifver och allvar egna sig åt sången, och om han än ingalunda åsidosatte sin utbildning i vetenskapliga studier, blef dock af alla vetenskaperna “den glada“ den, som mottog hans andes eldigaste hyllning. Behofvet af en närmare sammanslutning med likasinnade föranledde honom att deltaga i stiftandet af ett vittert ynglingasamfund, der han snart blef själen, och hvilket samfund äfven efter hans död snart upphörde. Det var år 1860 som förbundet bildades. Sommaren samma år skref Björck sina “Naturbilder“, hvilka på hösten insändes till Svenska Akademien, som den 20 mars 1861 belönade deras författare med ett hedersaccessit. Af allt hvad den unge skalden inom den rena lyrikens område skapat torde dessa naturbilder vara det yppersta; detta behöfver dock
