Den här sidan har korrekturlästs
Folk jag strömma såg,
Och med fiken håg
Tänkte jag: “Här vankas någonting.“
Och der vankades — en fest vid grafven,
Och der vankades — en hjertats tår.
Först en gubbe vandrar med prestaven,
Se’n en kista följer på sin bår,
Och å snöig led
Svarta tåget skred,
Som en sky på vintergatan går.
Porten springer opp till helgedomen,
Och till koret skrider tåget fram.
Dofva stämman: “Du af jord är kommen,
Och till jord du varder,“ jag förnam;
“Men ur svartan jord
Skall med herskarord
Lifvets Herre väcka Adams stam.“
Talet slöts. Och nu från späda munnar
Klang: “O, hoppets dag, som klarnar opp!“
Härlig är den sången, som förkunnar
Åt den dödlige odödligt hopp.
