136
På vår orgels malmtangenter
Spelte hundra regementer
En fullstämmig krigsconcert,
Dofva ”Lieder ohne worte;”
Det var ett grofkornigt forte
Af fältstycken och gevär.
Folk, som får på slagtarhuset,
Låg och flämtade i gruset;
Det blef fan till korfkalas!
Hjernor slogos in, som rutor,
Trossen samm i blod, som skutor,
Knotor krossades som glas.
Sprängda spillror af krutvagnar
Flögo omkring oss som agnar
Buonaparte vrok raskt omkull,
Liksom korthus Alpens klippor,
Lagrar mejades, som sippor
Lif afklipptes liksom ull;
Fålar fälldes, som ikorrar,
Hederssablar, riddarsporrar
Slamrade — och blodet rann
I skarlakansröda floder;
Det var djefvuln och hans moder!
Hvad den rotvis-elden brann!
Karlar stupade, som hjortar;
Aldrig himmelrikets portar
Var jag närmare, än då.
Hjelmar brusto liksom isar;
Ack! vi skollades, som grisar.
Sveddes styggt från topp till tå.
