Skolmästaren Qvintilianus gifvit
En Primagosse handplagg.
Den dag var inne, då vi skulle lönen
För dessa märkliga idrotter skörda,
Den samma lön, som Roms Imperatorer,
Vid slutadt fälttåg, då i stor batalj
De slagit fiendernas här och vidgat
Med härliga Provinser Rikets gränsor,
Mottogo af ett tacksamt fosterland;
Densamma lön, som äfven sedermera,
För oförgätligt sköna snillebragder,
Blef ämnad åt den Ridderlige Tasso,
Dock ämnad blott, vid aftonen af lifvet.
O tempora, o mores! och du Phœbus,
Som låter så förnedras Snillets krona.
Dock — du är icke heller mer densamme,
Ty från att vara Gud för Skaldekonsten,
Du sunkit neder till ett fel i henne[1].
Re’n högt stod Solen på sin blåa bana
Och, vid kanoners dunder, dagens hjeltar
Sig drogo på sin underliga rustning.
Först skjortan, utaf hvad beskaffenhet
Det är likgiltigt, ty i våra dagar
Man lägger ej så stor vigt på det inre,
Är endast ytan, ytan grann och präktig.
De smala ben i hvita strumpor glänsa.
Till Ärans höjder går hvar Candidat,
Så silfverfotad, som Homeri Thetis,
- ↑ Phœbus-Bombast.
