Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
116
KAP. II. HEDNA-KULT.
Trollbackan Kapten Elins smörje-horn, förvaradt i k. Göta Hofr.

finnas i behåll. Sjelfva denna form, såsom det naturliga uttrycket för en exalterad sinnesstämning, innebär således, att läsningen af ålder blifvit framsagd under en djup sinneshäfning, likasom de märkvärdiga sinnesförvillelser, hvilka för hela trollväsendet äro så betecknande, icke kunna psychologiskt förklaras annorlunda, än genom en inbillningskraftens och känslans våldsammaste öfverretning. Af trollqvinnan Ingeborg Bogesdotters i Högnalöf bekännelse inför Konga häradsrätt d. 3 Aug. 1618, huruledes hon, på det hennes man icke måtte sakna henne när hon nattetid drog till Blåkulla, utom användningen af vissa »ord», »hade dertill goda konster, nemligen sålunda, att hon tog sin serk och blåste’n fullan af väder och lade’n hos mannen, och gjorde deraf en sådan fullkomlig form och hamn, att hennes man — intet annat kunnat skönja uppå, än att det hade varit hon sjelf», kan man icke rimligtvis draga någon annan slutsatts, än att hon under sin inbillade Blåkulla-färd befann sig i ett visionärt eller spontant magnetiskt tillstånd. Hos andra individer synes detta tillstånd af onaturlig nerfretning hafva blifvit framkalladt genom smörjning med starkt narkotiska och döfvande medel, hvadan ock smörje-hornet räknades till trollkäringarnes resedon, och ett sådant horn ifrån trollväsendets