detta slags förseelser. Upvidinge härads-rätt fridömde således år 1618 Måns Lät i Fröseke, som var anklagad för landköp, med åberopande af handels-lagarnes obillighet, samt på den grund, att »man måste öfver all ting akta och anse den gemene mans bästa och serdeles den fattiges».
Det gafs likväl fall, då de nya privilegii-grundsattserna blefvo i all deras stränghet tillämpade, och detta var, när de funnos tjena något lokalt eller rent personligt interesse. En sådan casus inträffade med en man, som blef anklagad att »han dragit af by och i by, drifvit idkeligt land-köp och utfört humlen öfver gränsen, deraf en dyr tid förorsakades på humble här i Sverige». Denna förseelse var dubbelt straffvärd i en tid, då öl dracks af både höga och låga; den brottslige blef derföre bötfälld utan alla nåder. Likaledes uppträdde på tinget med Kinnevalds härad, d. 21 Juni 1621, Mäster Hans, bårdskärare i Wexiö stad, och klagade, att »några här på bygden boandes, icke desto mindre antaga patienter, hamladt (ɔ: såradt, stympadt) folk, dem de läka, och derföre taga stora penningar». Ibland dem alla angaf han allena Gudmund i Snogge, som brukar kåda-plåster till att läka små sår». Ett sådant brottsligt ingrepp i den tidens läkare-privilegier kunde ännu mindre förblifva ohämnadt. Gudmund i Snogge blef derföre kallad till nästa ting, vid sina tre mark tillgörandes.
