Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/181

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
172
KAP. VI. BONINGAR OCH HUSGERÅD.

af lin m. m. Ända till senare mans-åldrar har hon dock hufvudsakligast varit afsedd för att deri taga imm-bad. Hon förekommer derföre ännu vid nästan hvarje wärendsk gård, under namn af bad-stofva.

§ 161. Under århundradens förlopp utbildade sig den gamla gotiska rök-stofvan till det slags medeltids-byggnad, som ännu i Wärend förekommer under namn af Låg-stofva, Låg-stua, och som, efter tak-lagets olika beskaffenhet, äfven får namn af Åsa-stofva eller Sparra-stofva.

Träd-lås med (a) nyckel och (b) kolf, ifrån Bergs socken.

Låg-stofvan var till yttre anordning hufvudsakligen öfverensstämmande med den gamla rök-stofvan; men låg gemenligen med gaflarne åt öster och vester. Äfven detta hette i de gamla sol-dyrkarnes språk, att stofvan stod sol-rätt. Skjulet utanför dörren var icke heller längre öppet, utan tillslutet med sido-väggar, så att det bildade en förstuga. Denna farsta, farstua eller lång-för-stuga, hade sin ingång på sidan åt söder, genom en mycket låg, men starkt timrad dörr, som inifrån kunde stängas med en bom, skotte eller ett träd-lås.

Utanför förstugan var stundom en liten utbyggnad, som kallades tvist, förstugu-tvist eller bislag. Innerst i förstugan var ock en afbalkning,