sten-ålder, och erindra i mycket om de antika folkens titaner och giganter. Ett berg på Moboda skog, i Slätthög socken, heter således efter jättarne Jätta-berget; en stor remna i samma berg får namn af Jätta-gatan. Hålor och grottor i bergen få i Skåne och Småland namn af Jätta-stofvor, Jätta-stugor. Om åsar och grund i våra sjöar heter gemenligen, att de blifvit spillda af jättesan, när hon vadade öfver sjön, bärande jord i sitt förkläde. En sådan refvel i Hinsnäsa sjön, i Westbo, kallas för Jätta-bron, och säges vara gjord af jättarne, som fordom bodde i Timmershulta ås. Alla de stora rullstens-block, som på våra berg-åsar träffas liggande öfver mindre stenar, äro enligt folktron med konst uppstaplade af jättarne, och få i Wärend namn af Jätta-stenar. Stora rullstenar, liggande lösa på jord-ytan, hafva af jättarne varit begagnade till slung-stenar och få i sägnerna namn af Jätta-kast. Det heter om nästan alla gamla kyrkor i Göta rike, att jättarne velat slå ned dem med sådana jätta-kast, dem de slungat ifrån bergen. Runda hålor, af hafvet fordom utsvarfvade i bergen, heta i Wärend Jätta-brunnar eller Jätta-grytor, i Blekinge Jätta-kittlar. I Ryssberget, i Listers härad, är en sådan jätta-kittel, som får namn af löge-tråget, emedan jättarne deri sägas ha lögat sina barn, och om två ihåliga stenar i berget lilla Eg, i Fjelkinge socken i Skåne, berättas, att jätta-käringen i dem låtit döpa sina barn. Nästan alla forngrafvar och andra minnesmärken ur den nordiska sten-åldern bli ock uppkallade efter jättarne, om hvilka det heter, att de voro ett folk-slag, som var i landet före dem som nu äro. De tunga offerhällarne omtalas således
